Dancing queen's
Jag trivs som fisken i vattnet, smärtan har väl inte försvunnit bara sådär(provar nu för tillfället akupuntur och får se som det hjälper) men alla är medvetna om hur läget är och är mycket förstående. Chefen har mer bekymmer om att jag inte säger till när det gör ont utan "kör på ändå" . det stämmer nog men Bella frågar väl sisädår 20 ggr på en dag om jag vill ha avlösning i kassan. hon e för go den bruden. Visst blir det "rusher" men det går inte att jämföra med mitt förra. Nu är det mindre rörigt och man gör sin uppgift.
Skillnaden är att man förbereder på morgonen för raster och luncher, sen är det full fart under lunchen, sen städar man.
Det kommer en del "kafferucher" när trötta studenter vill ha kaffe och smögåsar. Men när de kommer fram till kassan har det redan tagit det som ska inhandlas, bara att ta betalt liksom.
Det jag stör mig på och som gör att Ulle blir rörig i huvudet är när det slängs pengar runt mig för att en del inte orkar stå i kö som tar en halv minut.."men jag ska bara ha en kaffe" ..jaja
Igår gjorde Bella och jag en ny påhittad dans till låten "higher and higher" jag höll på att kissa på mig, så mycket skrattade jag...ja herregud vi jobbar och har så kul ihop..ÄNTLIGEN är vi ihop igen..det var två år sen sist men det känns nu som vi aldrig varit isär.
Fy tusan vad jag skratta och busat den senaste veckan...vi har dock jobbar hårt emellan.
Håller tummarna att min nackjävle orkar detta, men det kan man inte veta...jag möblerar om hej vilt i kassan för att det ska passa mig...har dessutom fått en arbetsterapeut som ska hjäla mig att se ut vad jag behöver för hjälpemedel för att allt ska funka så bra det bara kan..
Visst är det tokigt att man är så rädd för det nya och vill stanna kvar i det gamla. Tur att man ibland vågar hoppa av ¨det gamla tåget för byta till ett annat. Man är rädd för det nya, inte man kan ju veta innan att det nya är bättre än det gamla.
Att våga släppa taget för att gå vidare och utvecklas är ju en del utav livet..Vad modig och stolt man känner sig, skön känsla!
Ska försöak njuta av att vara ledig nu i helgen, lite ovant men man vänjer sig ganska snabbt med att jobba mån-fre och rutinerna är inte bara bra utan var ett måste för att få ordning på mitt liv.
Min kära vän Linda Lindqvist sa för ett ta sedan "Ulle du ska se om ett par månader har du träffat någon och hittat ett nytt jobb" jaja säkert tänkte jag..inte fan visste jag att hon skulle ha rätt! Linda jag börjar fasiken undra om du inte är synsk:)
Vad händer härnäst tro!? hihi
Slank in..
Stängde idag och det gick hur bra som helst, men efteråt kom
Ska ut efter jobber på After work med tjejerna från jobbet eller ja som vanligt bangar de flesta.HAHa synd för dem, skit samma jag är glad att se Sofia igen det räcker gott för mig.
Men om man som jag bor i Vbg och inte Thn där AW är och man dessutom ska jobba innan och dagen efter, ja då får man planera allt i minsta detalj. Man kan nästan tro att jag har massa ungar som det ska packas och planeras för(har hört att man måste planera allt om man har kids och ha framförhållning). Nu är det bara fröken Ankargren som ska till Thn och övernatta hos Bella bus. Det ska duschas, rakas, skriva listor och packas...å JA, allt för en liten enkel sammanträff en fredagkväll.
Det ska vara ombyte till både fredagkväll och för jobbet på lördagen. Måste packa det mesta ikväll, för alla som känner mig vet att jag älskar att sova länge på morgonen.
Ibland men bara ibland skulle det vara skönt att vara kille och inte bry sig om smink, kläder osv...
Fast oftast tycker jag det är kul att greja med allt detta.
Ska bli så himla kul att gå ut en sväng imorgon(speciellt när det var min idé moah hahaha)
Långt men nödvändigt inlägg!!
"som man bäddar får man ligga" heter det så fint. Det är verkligen sant i mycket här i livet. Skiter man i skolan och får kassa betyg, ja då får man skylla sig själv om man inte kommer in på den utbildningen man vill. Kör man för fort så körkortet ryker, ja då bäddar man också för sig själv.
Det finna massa med exempel på att det är sant, men är detta sant har jag verkligen varit en häxa i både detta och i förra liv om det nu finns något sådant.
För jag anser mig inte att ha bäddat min situation, det var inte mitt fel, jag kunde inte gjort på något annat sätt hur gärna jag än vill ha det ogjort.
Man ska "vända andra kinden till" är ett annat uttryck. Är det något jag lärt mig under de senaste nio månaderna så är det just detta. Men hur många ggr ska kinden vändas!?
Jag får och på gång på gång på gång bevis på att när man inte är som alla andra dvs. "normal" då räknas man inte, speciellt inte i sitt arbete.
Vet och känner att alla på mitt arbete tycket jag är jobbig och vägen, det har jag så surt fått erfara. Jag går varje dag till jobbet med ett leende för jag "håller huvudet" högt och vill träffa arbetskamraterna, men efter bara några minuter tas jag ner på jorden.. Mungiporna åker ner och man vill bara stämpla ut och gå hem.
Det enda som gör mig är alla "stammisar" som kommer och berömmer mig och ger mig goa' kramar, det ger en värsta energi kickarna.
Tur för mig att jag kan svara för mig och vågar säga ifrån, mig stampar man inte på! Tyvärr ångrar jag att jag sa något till mina chefer, fick jag som svar av min chef. japp om det är konstuktiv kritik så absolut, men inte rena rama påhopp gliringar och utfrysning..Brukade förut få beröm för att jag var mer som en kille och vågade säga ifrån, få kritik och bättra sig, utan att sura som alla brudar gör..nu lät det annorlunda!
De måste ha något emot mig(lr rättare sagt jag är vi vägen) eftersom dem diskriminerar mig i arbetet, när jag visar att jag vill och kan ta mer ansvar.
Det säger allt om mina chefer. Om man låter sina anställda bete sig hur som helst, ja då kan man räkna ut resten själv.
Det enda det pratas om nu hela tiden är "när Ulle ska sluta" men för sjutton gubbar, jag är där och ingen vet när jag ska säga tack och hej! Jag är livs levande och är närvarande. Inte brukar ni väl prata om era föräldrar om "när du inte finns längre" då ska jag göra ditt och datt.. Haha
Jag har förut skämtat om att jag kallats Mållgan, men nu är det ta mig faan sant! Jag önskar er inget ont och jag gillar er, men hur ni beter er emot mig gör mig illa. Skulle med glädje sluta imorgon om jag hittat min dröm jobb., för under mina 27 åriga liv har jag aldrig varit med om liknande.
Vet inte om det har med avundsjuka att göra lr av ni verkligen avskyr mig så mycket, det spelar egentligen ingen roll. Jag vet att jag satt mig i respekt och att ni nu verkar rädda för mig. Det sköna är att utanför jobbet har jag bara fått stöd, det trodde jag verkligen inte, tom av mina bröder. Jag har rannsakat mig själv men jag fattar inte verkligen inte att jag kan bara en sådan bitch Jag är definitivt inte mer otrevlig än någon annan, tvärtom. Däremot är jag konstruktiv och ger både ris och ros, allt för alla ska lära sig och göra det bästa.
Alla borde se om sitt egna hus först..
Anda och ordning och reda är noll, då är det skönt att veta att det är för att ingen hör mitt "tjat" längre. Var tog all glädje vägen, kan inte tro att det beror på mig, det är bara skrattretande
Men väljer att "tjata" något mindre för min egen skull.
Det är inget fel på er tjejer, ni har hittat eran "anda" men tro inte för all del i världen att jag kommer att var med på massa jippon. Sitta och låtsas som om allt är bra. Skulle jag inte "sluta", så hade jag gett det en chans.
Men för varje dag som går blir det mer och mer infekterat.. Skönt att känna att man är vuxen i denna hönsgård!!
Skönt att man vet att man är den absolut trevligaste på restaurangen, det säger gästerna och väger inte deras åsikt ganska tungt..eller har jag fel!? Det ryktet kommer jag ta med mig från jobbet och det andra lämnar jag kvar! Bad for you girls..
Var bara tvungen att skriva av mig om detta tråkiga...nu ska jag ladda för en ny dag på jobbet imorgon haha
Tankspridd!
Var helt säker på att jag började jobba klockan 13 idag, sov länge och hade bestämt att ta en fika på jobbet med Bella innan jag började, hon var nämligen ledig. Vi brukar annars ha "söndagsfika" där vi går igenom veckan som gått lr som vi skämtsamt brukar säga "veckans Ulle".
Tyvärr visade det sig att jag fått hjärnsläpp och inte alls började då utan klockan 12. Bella som åkt ända hemmifrån å hämtade mig vid bussen, 500 m fr¨ån jobbet..hehe.
Fick åka hem igen..hmm vad dum jag kände mig, dels emot att man kommer 5 minuter försent och att få avbryta fikan.
Men snälla Bella kom och hämtade mig efter jobbet och vi åkte hem till mig och fikade istället, hon är den goaste jag vet. Vi är som dag och natt men trivs väldigt bra tillsamman. Vem vill ha en kompis som är precis som man själv!? Oilkheterna gör att man utvecklar varandra, bara man har en ömsesidig respekt, så löser sig det mesta.
Har känt mig lite halvt olustig hela dagen,vet inte om det har att göra med "avstämningsmötet" igår lr vad det kan vara. Alla verkar redan vara fullt medvetna om vad som sades på mötet och att jag ska sluta.Jag hade velat berätta själv. Det kommer väl inte som en överraskning för någon, men inget är bestämt och jag är fortfarande där. Fram tills den dag jag lämnar arbetsplatsen räknas jag, men det glöms allt för ofta bort.
Nu blir det mera påtagligt med alla frågor om vad jag ska hitta på i framtiden. Förstår att alla menar väl, men egentligen vill jag jobba och känna det sociala umgänget.
Någoting har hänt med mig och mina arbetskamrater sedan igår. För första ggn kände jag att jag pratar för mycket och att ingen egentligen är jätte intresserad av om Ulle går hem lr inte. Det kan till stora delar bero på mig och det är jag medveten om, men det är bara en väldigt konstig känlsa i kroppen jag har, en slag osäkerhet jag inte haft sedan min första dagen på Eat..
Inte så att jag känner mig mer utanför än förut utan något annat, ska fundera och sova på saken så kanske tankarna klarnar...
Avstämningsmöte!
Efter en oroande och sömnlös natt, var det imorse dags för "avstämningsmöte" med försäkringskassan, läkaren coh min arbetsgivare. Hade dessutom min kära moster som stöd med mig.
Jag hade nog gjort upp en bild av att det skulle fattas livsavgörande saker idag.
Det som hände var att försäkringsgubben ville se om det fanns omplacerings möjligheter, vilket det inte finns, höra vad läkaren ansåg om min skada och om jag på något vis skulle kunna jobba mer.
Vad som händer vid års skiftet är att alla som varit länge sjukskrivna än 180 dagar, kommer att bli avstängda från sjukförsäkringe och gå över till att vara arbetslös och ta "lämpligt jobb". Det är bra att det sätts hårdare krav, finns nåt för alla.
Idag finns det inga riktlinjer för vad som är lämpligt jobb för mig, så det gör det hela värre,
Läkaren sa på ett ungefär, att jag förmodlingen kommer att få leva med smärtan och skulle det bli bättre så är det bara en bonus. Han hade svårt att se att jag ska kunna jobba heltid som det ser ut nu. Måste hitta ett jobb med lite stress, inget för tungt lr stillastittande, inte för mycket rörelser överhuvudtaget med armen. Med högerarm är 1/3 så stark som vänster.
Grattis till mig om jag blir arbetslös, släng mig åt vargarna bara.
Att jobba 2 h om dagen idag låter inte mycket, men otroligt betydelsefulla. Är ju uber social och att rycka bort dessa timmar från mig vore en katastrof.
Läget är nu sådant att se på vilka möjligheter och hjälp det finns att få för att gå vidare, vilket yrke som helt enkelt är lämpligt och hur man tar sig dit.
