Baaakiiiiis!
Herregud så dålig man kan bli...Var ute igår och hade jätte kul...men frågan om fan det är värt det..puh!!
Det senaste har jag blivit så dålig efter en kväll ute..förut kunde jag alltid dricka hur mycket som helst utan att man blev helt jävla utslagen...
Är det så att kroppen ju äldre man blir, inte repar sig på samma sätt som förr!? En ung kropp repar ju sig från alla kroppsskador fort, men inte har man väl blivit snor gammal på några månader?
Jag har en annan tanke om varför jag blir så bakis...äter ju nämligen lite olika värktabletter emot min värkande nacke och arm...som sagt man ska ju inte blanda tabletter och sprit, men vissa an dem måste jag ta för att inte få biverkningar, så jag märker att jag inte tål lika mycket längre, desutom får jag minnesluckor som jag aldrig fått förr. Jag mår ofta inte dåligt utan jag är som i en dimma...:S
Igår glömde jag dock att ta en tablett, vet inte om det är för all sprit lr iuteblivandet av medicinen!? Det är nog en kombination.
Men fittirackarns vad dåligt jag mått idag, inte kunnat röra mig ur fläcken...Att förstöra en helg söndag med lite sprit..är det verkligen värt det!?
Som tur är har ju männiksan en förmåga att glömma så nästa helg är det väl dags igen..haha
Men allvarligt, så ska jag nog fundera på om jag kan ha roligt på fest utan sprit...
Kan inte sova!!
Vad är problemet egentligen med att ta kroppen ifrån soffan och gå 5 meter och lägga sig!? Varje dag blir jag lika stressad över att jag inte redan sover. Nog för att jag är nattmänniska..men klockan är ju för tusan över 3...det är faan inte normalt!!!!
Det spelar ingen roll hur tidigt jag går upp för inte fan tusan går jag och lägger mig tidgare ändå..min bästa tid på dygnet är från klockan 21 och framåt..haha. Jag hör ju vad dumt det låter..
Vet ju att om väl röven tar sig till den goa sängen så blir jag trött..men grejen med mig är att jag kan missa något..Livsfarligt ju.. Jag har gärna på tv, radio, dator igång hela tiden, sen springer jag runt som en höna här hemma och ändå får jag inget gjort, städa och diska är sju skit trist..
Nu kanske ni tror att detta med att gå och lägga sig är något nytt fenomen, men jag ska säga att jag var stört omöjlig när jag var liten..jag gömde mig på de mest konstig ställena, när det var dag för sängen. Skrek mig blå nästan..Jag visste ju att när jag skulle sova, då togs alla godsaker fram..speciellt på sommaren när det grillades stup i kvarten..Det tisslades och tassaldes varje gång det var dag för kvällsmys..å mina öron hörde allt sådant..fast jag hade dålig hörsel när jag var liten. För skulle jag höra att det var dags för nåt "skoijgt" blev det ett rent helvete för hela familjen..Jag tyckte verkligen att dem var elaka..
Första ggn jag erkände att jag var trött, det var på min morbrors bröllop och jag var 7 år...klockan var halv fyra och jag sa, "mamma jag är trött kan vi inte åka hem nu" ni skulle ha sett mammas och mormors reaktion, haha
Så nu funderar jag på om det kanske är så att jag fått men för livet eller kan man ha tvångstankar om att inte sova!?
Långt men nödvändigt inlägg!!
"som man bäddar får man ligga" heter det så fint. Det är verkligen sant i mycket här i livet. Skiter man i skolan och får kassa betyg, ja då får man skylla sig själv om man inte kommer in på den utbildningen man vill. Kör man för fort så körkortet ryker, ja då bäddar man också för sig själv.
Det finna massa med exempel på att det är sant, men är detta sant har jag verkligen varit en häxa i både detta och i förra liv om det nu finns något sådant.
För jag anser mig inte att ha bäddat min situation, det var inte mitt fel, jag kunde inte gjort på något annat sätt hur gärna jag än vill ha det ogjort.
Man ska "vända andra kinden till" är ett annat uttryck. Är det något jag lärt mig under de senaste nio månaderna så är det just detta. Men hur många ggr ska kinden vändas!?
Jag får och på gång på gång på gång bevis på att när man inte är som alla andra dvs. "normal" då räknas man inte, speciellt inte i sitt arbete.
Vet och känner att alla på mitt arbete tycket jag är jobbig och vägen, det har jag så surt fått erfara. Jag går varje dag till jobbet med ett leende för jag "håller huvudet" högt och vill träffa arbetskamraterna, men efter bara några minuter tas jag ner på jorden.. Mungiporna åker ner och man vill bara stämpla ut och gå hem.
Det enda som gör mig är alla "stammisar" som kommer och berömmer mig och ger mig goa' kramar, det ger en värsta energi kickarna.
Tur för mig att jag kan svara för mig och vågar säga ifrån, mig stampar man inte på! Tyvärr ångrar jag att jag sa något till mina chefer, fick jag som svar av min chef. japp om det är konstuktiv kritik så absolut, men inte rena rama påhopp gliringar och utfrysning..Brukade förut få beröm för att jag var mer som en kille och vågade säga ifrån, få kritik och bättra sig, utan att sura som alla brudar gör..nu lät det annorlunda!
De måste ha något emot mig(lr rättare sagt jag är vi vägen) eftersom dem diskriminerar mig i arbetet, när jag visar att jag vill och kan ta mer ansvar.
Det säger allt om mina chefer. Om man låter sina anställda bete sig hur som helst, ja då kan man räkna ut resten själv.
Det enda det pratas om nu hela tiden är "när Ulle ska sluta" men för sjutton gubbar, jag är där och ingen vet när jag ska säga tack och hej! Jag är livs levande och är närvarande. Inte brukar ni väl prata om era föräldrar om "när du inte finns längre" då ska jag göra ditt och datt.. Haha
Jag har förut skämtat om att jag kallats Mållgan, men nu är det ta mig faan sant! Jag önskar er inget ont och jag gillar er, men hur ni beter er emot mig gör mig illa. Skulle med glädje sluta imorgon om jag hittat min dröm jobb., för under mina 27 åriga liv har jag aldrig varit med om liknande.
Vet inte om det har med avundsjuka att göra lr av ni verkligen avskyr mig så mycket, det spelar egentligen ingen roll. Jag vet att jag satt mig i respekt och att ni nu verkar rädda för mig. Det sköna är att utanför jobbet har jag bara fått stöd, det trodde jag verkligen inte, tom av mina bröder. Jag har rannsakat mig själv men jag fattar inte verkligen inte att jag kan bara en sådan bitch Jag är definitivt inte mer otrevlig än någon annan, tvärtom. Däremot är jag konstruktiv och ger både ris och ros, allt för alla ska lära sig och göra det bästa.
Alla borde se om sitt egna hus först..
Anda och ordning och reda är noll, då är det skönt att veta att det är för att ingen hör mitt "tjat" längre. Var tog all glädje vägen, kan inte tro att det beror på mig, det är bara skrattretande
Men väljer att "tjata" något mindre för min egen skull.
Det är inget fel på er tjejer, ni har hittat eran "anda" men tro inte för all del i världen att jag kommer att var med på massa jippon. Sitta och låtsas som om allt är bra. Skulle jag inte "sluta", så hade jag gett det en chans.
Men för varje dag som går blir det mer och mer infekterat.. Skönt att känna att man är vuxen i denna hönsgård!!
Skönt att man vet att man är den absolut trevligaste på restaurangen, det säger gästerna och väger inte deras åsikt ganska tungt..eller har jag fel!? Det ryktet kommer jag ta med mig från jobbet och det andra lämnar jag kvar! Bad for you girls..
Var bara tvungen att skriva av mig om detta tråkiga...nu ska jag ladda för en ny dag på jobbet imorgon haha
All I want for christmas..
Trodde inte att det kunde bli värre med nack
Det måste vara någon nerv som ligger i kläm, för nu har jag även ont på högersida.
Känner mig glad varje dag jag går till jobbet, även om jag känner mig utanför mest hela tiden.Har så stort socialt behov, det hade jag även innan när man var fullt sysselsatt på dagarna, så jag är så glad att bara få prata av mig en stund, även om ingen verkar lyssna..haha komiskt, tur att det finns kunder att skojsa lite med då:D.
Det är okej ändå, för jag är trygg i vad jag kan och vill man vara avundsjuk och se ner på andra, så är det mest synd om dem. Tråkigt men, problemet ligger hos dem som inte kan glädjas med andra, utan väljer den missunnsamma vägen..
Det sägs ju att man väljer hur man mår, alltså om man tänker ha den glada lr den ledsan minen idag. Jag är med på det. Det hjälper ju inte att vara deppig mupp hela tiden, men inte ska man väl ljuga inför alla om det känns skit!? Ska man säga att allt är toppen bara för att det låter bra. NEJ det är inte bra och kommer inte att blir bättre med nacken..men livet tar inte slut för det, utan kommer att ta en ny vändning. Hur och vad det blir vet kan jag inte svara på.
Det kommer att föra mig framåt och jag kommer att bli ännu mer stark än vad jag är idag.
Men just nu i denna stund ser jag inte nåt ljus i mörkret..kanske ändrar det sig till advent:)
Vad gör man inte för sin älskling!
Varför gå upp när man kan sova!? Igår fick iaf pallra röven ur sängen och åka iväg för att lämna in Bettan bilen på verkstad igen. Denna gång till ett sunkigt ställe på ett industriområde. Men är det billigt så är det och inte är det väl utseendet på verkstaden som avgör om reparatören är duktig eller?
Just denna dag önskade jag att den låg någorlunda centralt. Det regnade verkligen "cats and dogs" denna morgonen och blåst på det. Vem som helst kan ju räkna ut att man blir blöt om man ska gå mer än 100 meter.
Var ju tvungen att gå in till centrum lr till närliggande busshållplats. Tyvärr går det inte fett med bussar vid 9 tiden i ett öde industriområde, så jag fick glatt traska på. Jodå jag har ett mega paraply, men inte fan hjälper det när det blåser och paraply vrids ut och in.
Var ska man gå när det är vatten över hela vägbanan!? Å inte har jag fått för mig att köpa galoscher än heller, utan kör med billigt inköpa gympadojor som är otäta redan efter 2 månader. så ja fötter fick sig ett rejält fotbad.
Efter att ha gått 1km(kändes som 1 mil) hittade jag en busskur, jag blev överlycklig när bussen kom å sa till busschauffören "tack gode gud för att bussen finns". Han tittade på mig som om jag var retard lr nåt... Åh gud så skönt att ta av sig skorna och värma fötterna på elemetet i bussen..haha
Åkte till jobbet och var totalt pisse blöt, fick stå vid ugnen och värma mig. Nåt som slog mig igår, är att vi inte har ett enda element på jobbet att torka blöta strumpor på..så fick glatt gå blöt.
Fick även stoppa in fullt med papper i skorna så det hann bli lite torrare på ett par timmar.
Jaja hursomhelst, blev bilen lagad, nåt fjäderhänge som var löst. Skönt att det löste sig.
Fick även ragga upp en ny backspegel eftersom nån kört på den. Inte så dumt med skumma industriomåden heller, fick en kopia på en backspegel för några hundra lappar, flirtade lite med snubben så han hjälpte att byta oxå..
Så, nu hoppas jag att Bettan håller sig hel ett par veckor iaf. Hon är som mitt lilla husdjur fast bättre, för vill man inte rasta henne låter man henne stå och surna till..haha
Hade glömt hur mycket jag gillar henne, trodde inte att man kunde älska sin bil så mycket...nu förstår jag raggarna som hänger med sin bilar stup i kvarten...
Raggare, det vore kanske nåt eller!?
Brrr vad kallt!
Tänk vad glad man är att man har sin bil, så man slipper åka buss. Speciellt när det är snorkallt ute och vinden bara ilar igenom kroppen.
Fast å andra sida ska man vara glad att solen sken.
Var hemma hos Bella ikväll, har inte varit hemma hos henne sedan Bettan gick sönder. Hon hade gjort om som vanligt, målat sin lilla sov vrå hallonröd och inrett ur snyggt. Den bruden kan sin inredning, synd bara att hon inte fattar det själv.
Vi lagade käk, såg på film(nåt kärleks dravel) och käkade glass såklart.
Eftersom jag hört nåt konstigt ljud framme vid vänstra däcket på bilen kom Bella ex och körde en sväng, det visade sig vara fjädern som gått av, jaja alltid är det nåt, men lika bra att passa på när han ändåerbjöd sig att kolla.
Hursomhelst var det det en trevlig kväll!
Nu blir det ytterligare lite onyttigheter med popcorn och rödvin.
Å imorgon är det måndag igen, jippi:D(på riktigt)
Glass som medicin emot febern
Du hade rätt den är värd varenda krona, kostar ju faktiskt upp emot 50 lappen. För en som jag går vilken glass ner om man är sugen, men sen finns det ju alltid pärlor. Frågan är om man kommer att gå tillbaka till "ful" glassen igen.
Idag tyckte jag lite synd om mig och tog Bettan bilen coh gud vad kul det var att köra bil igen. Tur att ingen satt med i bilen för då hade den person trott att jag fått en knäpp, satt å skrattade när jag gasade ur fröken..hihi.
Tog en extra tur och åkte till Maxi på överby och handlade denna fantastiska glass.
Har nu bestämt mig för att prova alla dessa glass sorter och sätta betyg efter vad jag gillar, så någon objektivitet kommer det inte att bli, BASTA!!
Kiriterierna är efter vad jag gillar och betygsättningen är mellan 0-10.
Denna gången blev det:
Ben&Jerry's Vaniljgräddglass med marshmallows swirlm och isbjörnsformade bitar med smak av vit choklad:
Älskar renheten och smaken av vaniljglass och att den är av grädde gör att den blir jättego, marshmallow swilen ger glassen en kletig konsistens, ligger även bitar av vit choklad. Jag gillar choklad med inte så mycket vit. Känns så sockrig.
Betyg: 7
Hemmakväll med feber
Det blir somm sagt inte alltid som man tänkt sig. Skulle på fest i thn på ett leaving party för en gammal skolkamrat som ska flytta till Australien. Tyvärr blev jag lite halv snuvig igår, jag är aldrig förkyld, men nös hela kvällen igår och lite tät. så jag åt vitlök, massa c-vitaminer och tog en actimel, å idag är snuvan borta. Dock ha jag fått en aningens ont i halsen och även skit feber.
Så jag har sovit bort halva dagen men känner mig fortfarnade dålig. Blev till att stanna hemma och se på tv och äta glass(gör separata inlägg om min kärlek till glass).
Egentligen är inte kvällen förstörd, får ju se på "Stjärnor på is", ja visst lite halv töntigt kanske. Är inte själv så bra på att åka, så tycker det är en bragd för dem att de vågar så mycket.
Min favorit är Markus Fagervall, åååååh. Vad är det med denna man som gör mig så knäsvag!? Är det för att han är norrlänning? alltid haft en förkärlek till norrländska killar.. Jag låter som värsta gourpien som gör plaktat , sätter upp planscher på väggen skriver I love Markus på bilden jag har i plånboke, haha skämt å sido.
Jag har gillat Markus från första gången jag såg honom i "Idol". Han kanske inte är den snyggaste kille på jorden, men han har en charm och en självdistans och sexig på nåt sätt., utan att han vet om det...sånt går jag igång på.
Hoppas han får vara kvar ikväll så jag får se han nästa vecka..
Fast skulle han åka ut kan han ju alltid jamma ukulele med mig:P..moah hahaha
Tankspridd!
Var helt säker på att jag började jobba klockan 13 idag, sov länge och hade bestämt att ta en fika på jobbet med Bella innan jag började, hon var nämligen ledig. Vi brukar annars ha "söndagsfika" där vi går igenom veckan som gått lr som vi skämtsamt brukar säga "veckans Ulle".
Tyvärr visade det sig att jag fått hjärnsläpp och inte alls började då utan klockan 12. Bella som åkt ända hemmifrån å hämtade mig vid bussen, 500 m fr¨ån jobbet..hehe.
Fick åka hem igen..hmm vad dum jag kände mig, dels emot att man kommer 5 minuter försent och att få avbryta fikan.
Men snälla Bella kom och hämtade mig efter jobbet och vi åkte hem till mig och fikade istället, hon är den goaste jag vet. Vi är som dag och natt men trivs väldigt bra tillsamman. Vem vill ha en kompis som är precis som man själv!? Oilkheterna gör att man utvecklar varandra, bara man har en ömsesidig respekt, så löser sig det mesta.
Har känt mig lite halvt olustig hela dagen,vet inte om det har att göra med "avstämningsmötet" igår lr vad det kan vara. Alla verkar redan vara fullt medvetna om vad som sades på mötet och att jag ska sluta.Jag hade velat berätta själv. Det kommer väl inte som en överraskning för någon, men inget är bestämt och jag är fortfarande där. Fram tills den dag jag lämnar arbetsplatsen räknas jag, men det glöms allt för ofta bort.
Nu blir det mera påtagligt med alla frågor om vad jag ska hitta på i framtiden. Förstår att alla menar väl, men egentligen vill jag jobba och känna det sociala umgänget.
Någoting har hänt med mig och mina arbetskamrater sedan igår. För första ggn kände jag att jag pratar för mycket och att ingen egentligen är jätte intresserad av om Ulle går hem lr inte. Det kan till stora delar bero på mig och det är jag medveten om, men det är bara en väldigt konstig känlsa i kroppen jag har, en slag osäkerhet jag inte haft sedan min första dagen på Eat..
Inte så att jag känner mig mer utanför än förut utan något annat, ska fundera och sova på saken så kanske tankarna klarnar...
Avstämningsmöte!
Efter en oroande och sömnlös natt, var det imorse dags för "avstämningsmöte" med försäkringskassan, läkaren coh min arbetsgivare. Hade dessutom min kära moster som stöd med mig.
Jag hade nog gjort upp en bild av att det skulle fattas livsavgörande saker idag.
Det som hände var att försäkringsgubben ville se om det fanns omplacerings möjligheter, vilket det inte finns, höra vad läkaren ansåg om min skada och om jag på något vis skulle kunna jobba mer.
Vad som händer vid års skiftet är att alla som varit länge sjukskrivna än 180 dagar, kommer att bli avstängda från sjukförsäkringe och gå över till att vara arbetslös och ta "lämpligt jobb". Det är bra att det sätts hårdare krav, finns nåt för alla.
Idag finns det inga riktlinjer för vad som är lämpligt jobb för mig, så det gör det hela värre,
Läkaren sa på ett ungefär, att jag förmodlingen kommer att få leva med smärtan och skulle det bli bättre så är det bara en bonus. Han hade svårt att se att jag ska kunna jobba heltid som det ser ut nu. Måste hitta ett jobb med lite stress, inget för tungt lr stillastittande, inte för mycket rörelser överhuvudtaget med armen. Med högerarm är 1/3 så stark som vänster.
Grattis till mig om jag blir arbetslös, släng mig åt vargarna bara.
Att jobba 2 h om dagen idag låter inte mycket, men otroligt betydelsefulla. Är ju uber social och att rycka bort dessa timmar från mig vore en katastrof.
Läget är nu sådant att se på vilka möjligheter och hjälp det finns att få för att gå vidare, vilket yrke som helt enkelt är lämpligt och hur man tar sig dit.
Den tråkiga påkörningen
Fick en omedelbar smärta i nacken, åkte till vårdcentralen och sjukhuset för röngtning samma dag. De första dagarna var jag stel som en pinne(om man haft nackspärr fattar man vad jag menar). Det stela försvann efter ett par måndar och det är skönt.
En ofantlig svidande huggande värk i nacken kom samma dag och har varit där sedan dess. Efter ett par månader kom också en värk ner i högerarmen på ett strålande, kniv huggande vis, någon nerv verkar ligga i kläm i nacken som gör att armen blir "domnad" och även fingrarna. Detta gör att jag inte riktigt kan greppa saker och tappar saker lätt. När man ska skriva på datorn så slår man extra hårt så ibland smärtar fingertopparna jätte mycket.
Saker som man förut har tagit förgivet, som att handla, tvätta, diska, städa, öppna sylt burken, ta ner saker från hyllor osv. är inte lika självklart längre, men man lär sig att göra saker på andra sätt som ofta tar dubbelt så lång tid.
Att jobba var förut en självklarhet vilket det inte är längre, det är nog det värsta av alltihop.
Från att varit en glad, pigg, frisk fläkt med tusen bollar i luften till att dra i nödbromsen och att gå ner till noll, är en katastrof. Den tjejen har jag länge haft svårt för att gilla, vem vill vara sjuk, gnällig och grinig.
Ofta hjälper det att ha ett positivt synsätt, men det låter bra men inte alltid så lätt. Det är som livet i övrigt, det går upp å ner.
Även andra fysiska skador som koncentrations- och minnes svårigheter, i nästan varje diskussion glömmer jag vad jag ska säga, trötthet, dålig sömn och stress tål jag som när inte alls.
Jag är glad att skadan inte syns utanpå, om jag inte vill behöver jag inte prata om det. Däremot är det svårt att bli trodd eftersom det inte syns, lr som jag fick höra för ett tag sedan "Du ser ju inte ha ont, nu får du skärpa dig och se lite glad ut". Man måste hela tiden förklara och försvara varför man har ont. Svara på frågor som "när går det över".
Ingen kan förstå hur det känns och hoppas inte att de behöver utstå något liknande. Har undet desa månader verkligen sett vilka som står mig nära och den skaran är nu minimal. Vill inte bli tyckt synd om, för det hjälper inte. Men att lyssna, vara ödmjuk och bry och pusha mig är för mig ovärderligt.
Även om de mesta kring skadan är tråkig, så har det medfört mycket gott, som att jag lärt mig att vara mera ödmjuk och vara försiktig med att döma folk.
Detta kan vara min chans att får göra något nytt i mitt liv, vad det blir kan bara framtiden bära sitt sköte..:=)
Tur att man har all tid i världen..
Kanske tur i oturen att jag inte jobbar så mycket om man ska hinna med allt. Får skylla på duschningen när disken inte hinner bli tagen...hehe lr inte.
När fasiken har rörmokarn tänkt komma. Trodde det var en myt att dem aldrig dyker upp, men ser nu att så inte är fallet. Har dem verkligen så förbaskat mycket att göra lr sätter dem detta u system..det tål att funderas på!
Göra kortkväll!
Ska träffa mina gamla polers nere på ABF och ska vara med på deras kort-görar-kväll. Jag ville först vara med på det, för eftersom jag varken har tålamod lr fantasi, skulle jag känna mig urusel. Flickorna gör nämligen guda snygga kort, jag är glad för deras skull, men vill inte få prestations ångest..så jag sa nej tack.
Så den ena tjejen Honken(linda) sa ";en Ulle kom å spela lite ucke för oss" Javisst,då kommer jag. Honken har dessutom lovat att visa mig lite på ucken, hon spelar nämligen själv och ni ska se hennes den är rosa, glansig med glitter på..göööööör sc
Nu är hon hemma igen!!!!
Härligt att hon få se hennes hjul rulla igen och nu kan jag också bromsa om det skulle behövas...å inte som förut motorbromsa och hoppas på det bästa..
Dock verkar inte fröken vara helt kurerad, hon liksom studsar fram, Skulle önska att det var glädje för att se mamsi, men tror dock det är något annat.
Nåt med styrningen med, kanske drivknuten...men men:S
Får trösta henne med en mini "makeover" på biltvätten. Man kan inte få precis som man vill jämt, hon måste lära sig vänta lite oxå. Livet är inte en dans på rosor, inte ens om man heter Bettan bilen, så det så!
Emil hade rätt...
Fick för mig att slå på stort och verka vuxen häromdagen. Jag lagade midddag!! och inte pasta med ketchup lr nåt annat svårt. Jag hitttade nämligen köttbitar i frysen, hmmm vem har lyckats smuggla in dem där tro:S!?
Då slog mig tanken att soppa med massa rotgrönsaker är ju rätt gott. Sagt och gjort, med hull och hår gick jag loss på allt i grönsaksdisken.
Oj vad vuxen och stolt jag kände mig, men vad är problemet med att göra lagom med mat och inte för hela grannskapet?
Antar att man är miljöskadad efter en uppväxt med en stor familj med massa syskon överallt. Nu bor jag ju själv..hmm..
Visst är köttsoppa gott..men inte efter fjärde dagen..ugh! Men ivväluppfostrad som man är äter man tills det är slut. Äter rester och försöker göra allt för att piffa till det med allt man har i kylskåpet. Nu är fantasin slut och även soppan..jippie..
Funderar starkt på att återupptar min gamla kost, fil å råglingor frukost, middag, lunch och kväll..kan bli en och annan smoothie också på fil..haha
Rörmokar'ns dotter
Då var det dags att duscha idag igen, inga konstigheter tänker ni och visst finns det ingen skönare känsla än att vara ny duschad och fräsch. Det är inte det..utan problemet är att jag får storstäda badrummet varje gång, pga översvämning, ändå har jag minst 2 stora svampar runt avloppet och säkert 4 handdukar ut på golvet.
JA, jag har rensat avloppet , jag är för tusan rörmokar'ns dotter. Problemet är att avloppet inte orkar svälja mer än 1 dl vatten åt ggn. Ska säga att det funkar bättre när det stopp, för då rinner det saktare, har t.o.m stoppat ner disksvampar för att det ska rinna ner långsamt, men usch så sketet det blir i badkaret, det får skrubbas varje gång..haha. Nu har jag dock kommit på en strategi på hur jag ska slippa ligga på alla fyra och skrubba golvet. Jag säger bara tack gode gud för att jag har badkar, hade inte gått annars.
Först tar man sig ett djupt andetag och hoppar i badkaret, sätter i proppen, obs! VIKTIGT, annars går det åt skogen.
Sen sköljer man av sig snabbt, tar duschkräm och tvålar in sig snabbt innan man börjar frysa ihjäl, drar ingång duschen, sköljer av sig lite grand, stänger av duschen, tvålar ut det sista resterna på kroppen, sen sköljer av sig snabbt igen...FÄRDIG, gött mos!
Det är nu det jobbiga börjar, det finns två olika sätt att få ur vattnet i badkaret, beroende på hur mycket tid och tålamod man har. Den ena är att dra upp proppen snabbt och lika snabbt sätta tillbaka den, för att vattnet in ska rinna ut över hela golvet, sen håller man på så tills det är tomt. Kan ta en bra stund vill jag lova.
Därför väljer jag alternativ nummer 2, att ösa ur vattnet med en hink i handfatet...det är det mest effektiva och snabba. Dock är inte inte den bästa lösningen för mig, har nämligen ådragit mig en whiplash-skada för ett tag sedan,( vilket gör det svårt för mig med tunga lyft(sen händer det att jag tappar hinken, pga dålig styrka å känsel i höger arm, då är det skrubbning som gäller ändå) och gör dessutom det hela sju resor värre, men va fasiken, kan ju inte raggarduscha heller..haha
Imorgon kommer förhoppningsvis rörmokaren å tittar på skiten och väntar med spänning med vad han kommer med för lösning. Fortsättning följer...
När anses man börja bli gammal?
Kommer att tänka på när jag precis skaffat dator för dryga ett år sedan och fått igång internet och msn..då hade jag tre kontakter och satt och stirrade på datorn för att se om någon mot förmodan logga in..satt som ett barn på julafton, kollade på skärmen var 5 minut och när någon av tillslut loggade in, attackerade jag dem direkt. Jag hade väl inte koll på detta heller. Sen var syrran här och lånade datorn, hon hann inte mer än logga in förrän det plingade till i datorn från 30 kontakter, jag var hel fascinerad bara satt och stirrade och fråga henne alla konstiga tecken hennes vänner hade.... Syrran bara asgarvade.
Sen är det detta med språket..om alla konstiga uttryck som hon har hela tiden, meh, bah, jobba, liksom...bla bla bla. Det händer att jag tar till något av några nya uttryck, då använder jag dem i alla meningar tills att man träffar rätt. Syrran skrattar bara åt mig och säger att du orkar...och appropå ordet "orka" det ska jag lägga till i varenda meningen med en negativ innebörd, önska mig lycka till!!
Stämning uppifrån och ner!
Problemet är att jag är så himla otålig bara och vill helst kunna spela som en gud direkt, men antar att det inte finns några genvägar om man vill lära sig.
Får väl ta och skärpa mig och sätta i skivan "stora ukulelekoskolan" sätta på stereon på högsta volym och försökta pricka in rätt toner...ska bara käka lite först, så jag orkar sitta still och koncentrera mig i fem minuter!
